korsvirke

(Har förresten bara 40 knappar kvar....)

På förra årets medeltidsvecka hittade jag ett underbart blått, rutigt ylletyg som jag förälskade mig i. Tanken var att jag skulle sy en hängslekjol till en vikinga-outfit men det bara låg och låg i min kista tills för några månader sen när jag skulle ta upp och beundra det. Just då råkade det ligga jämte ett annat av mina tunna tyger, ett grått ylletyg, och då slog det mig att jag skulle kunna sy en cotehardie i miparti. Något som jag fastnade för direkt. Sen har jag bara gått runt och funderat lite, letat källor och kollat runt efter bilder på kvinnor i miparti där ena halvan är rutig. 

Ett exempel:

Lägg märke till här att rutorna går på snedden vilket antyder att tyget är skuret på skrådden. Det finns en del bevarade plagg som är skurna på diagonalen men det är främst hosor och hättor (och nej, vi låtsas inte om att jag precis läste det här på Historiska Världars forum...;)

Det jag vill komma till är att jag inte har valt att göra så av den enkla anledningen att jag inte har tillräckligt med tyg för det. När jag köpte det blå så köpte jag lite drygt 150 cm av det så det går inte riktigt. Men av det grå däremot hade jag hela 5 meter av från början. Det var ju så billigt! Hehe

Dags för första bilden nu antar jag?

Det som är kvar att göras är att klippa till ärmhålen, göra ett par sjukt snäva ärmar, ta in den i midjan och göra alla knappar och knapphål... De är ett par styckna, jag ska ha knappar på båda ärmarna från handleden till armbågen och även hela vägen från halsringningen till kjolfållen. Det som kommer göras någon gång emellan allt detta är att fälla sömsmånerna så att sömmarna inte böjer sig lika mycket utan plattar ut sig.

Invigning bli nog medeltidsveckan och då ska jag ta lite snygga bilder med tillsammans med alla andra medeltidsnördar...eller jag menar häftiga pojkar och flickor.

Jag avslutar med en bild på några av knapparna.

Det går inte så bra när man har en massa som man ser upp till som har sjukt lyckade hantverksbloggar, antingen får man prestationsångest eller så vågar man inte skriva något över huvud taget. I mitt fall har jag ännu inte vågat berätta för någon om den häringa bloggen så att jag inte får några kommentarer är väl inte så konstigt.

Manteln med sköldmärket har jag än så länge bara använt en gång. Den är ju för utmärkande för att ha som en annan person än den jag spelade på det lajvet (hon dog förövrigt så det är ju inte som att jag kan komma tillbaka som samma roll...) och jag är för nöjd eller något för att ta väck det jag satte dit. Men jaja, nån gång får jag väl göra antingen det ena eller det andra. 

Antydanden... Det skulle väl vara att direkt när jag publicerat det här inlägget så kommer jag sätta mig och skriva ett nytt om den cotehardien jag håller på med. Jag vill liksom ha lite mer inlägg på bloggen så det passar ju inte att sätta ihop allt till ett enda inlägg. Haha

Hoppas det går bättre den här gången.