Patinor och sånt jag glömt

För ungefär ett år sen gjorde jag mig ett par patinor som jag varit nästan nöjd med, enda felet var att de var något för små, men det gick över efter en stunds användande så jag har inte riktigt orkat göra något åt det.

Nu kände jag i alla fall att det var dags att göra något åt dem och eftersom jag är för lat för att byta ut hela skinnbiten så fick det bli att töja ut dem på något sätt. Jag funderade på att blöta ner skinnet och sedan töja ut dem men det blev för jobbigt det med så jag tog fram mammas skalpeller och skar ut små trekanter ur kanterna på skinnet. Kolla bilden om ni inte fattar. 

Det blev i alla fall väldigt bra, som jag tänkte mig och nu är patinorna inte bara skitbra utan även lite häftiga med.


träpatinor


Insåg nu när jag såg bilden att dom är jäkligt smutsiga efter många gångers användning i lerig skog.

Ja, just det, kanske dags att säga att jag klippt av mig håret så jag är inte så jäkla medeltida längre. Attans. Jag får köra på min birgittahätta (som inte kommer fyllas ut ordentligt, fan, får stoppa med lite garn) så ingen ändå inte ser mitt hår.

Nu är det inte mycket kvar på cotehardien, bara sånt som tar en evig tid, och tid är inget jag har mycket av. Det blir båten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0